Idag är jag på botten igen. Jag vet inte hur jag hamnade där igen. Efter en orolig natt gick jag upp och åt frukost, direkt efter det slocknade jag i soffan igen. Jag skulle nog kunna sova mer, men måste ta tag i livet. Vill ju träffa syrran och hennes familj när de är hemma. Inte för jag är så mycket till sällskap, men de runt mig får acceptera att jag inte mår bra. Jag orkar inte med att träffa så många, så blir bara de som står mig närmast. Hoppas ni andra har tålamod med att jag ställer in hela tiden. Men jag orkar inte vara trevlig och jag vill inte prata om mina bekymmer med alla. Det är skönt att prata om det med dom som vet, men riktigt jobbigt att prata om det med dom som inte vet allt.
Livet kommer bli ljusare, det är jag säker på. Jag har ju mina dagar då det känns ok, men sen faller jag igen. Nu ska jag försöka fräscha upp mig lite...........
Det är ju det som är skillnad på kompisar och VÄNNER ,och som släkting vill man ändå träffas men ibland är det svårt att stå bredvid sjukdomarna och vara maktlös
SvaraRaderaMen skönt du har någon att öppna upp dig för
När man är gravid sållar man verkligen, både bland de omkring en och gammalt skit i förrådet :D Inte konstigt eftersom man är trött och hormonerna rusar runt i kroppen och man undrar vad man egentligen gett sig in på :) Ni verkat stå varandra så fantastiskt nära i er familj, vad skönt att du har dem! Både nu och för avlastning när bebisen kommer! Kram Jessica
SvaraRaderaJa det är tufft just nu, förstår ju inte mina känslor alls. Får hoppas mina vänner snällt väntar till jag mår bättre =)
SvaraRadera